Nairobi National Park

I söndags åkte vi på safari i Nairobi National Park. Det tog oss inte lång tid att komma dit, bara 20-25 minuter med buss, men tilläggas bör att vi också hade tur med trafiken. Det är inte alltid man lyckas komma någonvart med bil utan att behöva trängas med flertalet andra bilar, matatus och bussar. 

Förresten, jag ber om ursäkt för den dåliga kvalitén på bilderna. Kameran jag använder mig av är en typiskt billighetskamera och många av bilderna nedan är dessutom tagna genom fönsterrutor. Tror inte ens att bussen stod still när jag tog dem. Men det får duga och det lär i alla fall inte bli några problem att se vad bilderna föreställer. Enjoy!

Sådana här små skyltar fanns nästan överallt i parken.

Jag är absolut inte säker, men jag tror att det här är en impala. Någon som vet?

Struts!

Jag tycker om giraffer; de är vackra och de utstrålar ett slags lugn. Just giraffer såg vi gott om på safarin. Ibland var de inte mer än en meter från bilen!

Vad kan detta vara?

Finns det folk som rider på zebror? Bara en spontan tanke.

En vandrande pinne? Den hängde med oss större delen av turen.

Riktigt glad Moa och ganska glad Hedvig.

Arboretumet i Nairobi

Förra helgen fick vi på internatet besöka arboretumet i Nairobi. Parken är ett av de få ställen i den här stan där man faktiskt kan andas frisk luft - men tyvärr skulle jag nog ändå tippa på att luften längs exempelvis Sveavägen är bättre. Jag antar att vi har en helt annan standard i Sverige.

Förresten, innan jag visar de bilder jag tog där måste jag säga att jag inte hade någon aning om att arboretum var ett svenskt ord innan jag kollade upp det på tyda.se. Jag kände mig inte särskilt allmänbildad när jag upptäckte det. Nåja, om jag ser det hela positivt så är jag åtminstone ett ord rikare nu!

Det verkar som om man gillar långa meningar utan vare sig punkt eller kommatecken i Kenya.

I arboretumet fanns det många ställen där man kunde ta det lugnt.

Men det fanns också många ställen där folk hade samlats för att dansa och sjunga! Jag och Christoffer gick in och dansade med en annan grupp människor, och det var en riktig upplevelse! Det kan inte ha varit särskilt vanligt att utlänningar går in och dansar med en grupp kenyaner på det sättet, för det var många i sällskapet som stirrade och en kille till och med filmade oss.

Det fanns fantastiska träd i arboretumet.

Och kaktusar. Här leker Christoffer att han har en spikklubba i handen.

Även lianer gick att stöta på. Isabelle passade på att kolla om den höll för henne.

Snygg hatt!

Kasper och Karin har det trevligt!

Skolstart

Precis som i Sverige har skolundervisningen här dragit igång, men eftersom allt fortfarande är så nytt för oss elever på Svenska skolan har vi haft ett specialschema med färre lektioner och fler gruppaktiviteter (brännboll, volleyboll o.s.v.). Igår var det till och med ordnat så att vi elever fick ta en rundtur i stan med skolans buss! Det var mycket uppskattat. Mjukstarten överhuvudtaget har varit riktigt trevlig och välbehövlig.

En sak jag gillar med Svenska skolan är just det att man bor så nära skollokalerna. Jag börjar 8.30 varje dag, men eftersom jag bor knappt fem minuter från lektionssalarna behöver jag inte gå upp tidigt alls. Tyvärr är det dock rysligt kallt om morgnarna! Det kanske är svårt att tro det med tanke på att Nairobi ligger vid ekvatorn, men så är det. Det är först vid lunchtid som värmen kommer, och då gäller det att ha koll på var man förvarar solfaktorn! Solen är väldigt stark här och man bränner sig lätt. Tack och lov har jag inte bränt mig än i alla fall, men det lär nog hända förr eller senare.

Nej, ska sova nu. Jag som brukar kunna vara uppe hur länge som helst har blivit extremt trött av mig sedan jag kom hit. Dessutom stängs internet av om en kvart och då finns det ingen anledning att stanna uppe ändå. Tips till alla föräldrar som har svårt att få sina barn att gå och lägga sig om nätterna: stäng av internet! Det krävs i princip inte mer än så. 

Godnatt!

Impala

Vi fick besöka gymmet idag och för att komma dit måste man korsa en livsfarlig väg. Det är lite ironiskt, för man går ju till gymmet för hälsans skull, men inte kan det väl vara hälsosamt att bli påkörd? Jag undrar om jag ens kommer att våga mig dit. När idrottsläraren tog oss dit var det ändå ovanligt få bilar ute på vägen, och ändå lät det ungefär såhär när han skulle se till att vi kom över: "Efter den blåa bilen nu... snart... SPRING!" Tänk vad otroligt många bilar som kommer trafikera den där vägen när skolorna drar igång och folk på semester återvänder!

Internatet

Jag tänkte att det kanske skulle vara en bra idé att lägga upp lite bilder på internatet! Skolområdet är verkligen fint, även om jag tror att det bästa vore att se det med egna ögon. Det gör sig mycket bättre i verkligheten än på bild. Kanske borde säga också att jag inte har fått med allt på bild, så det finns mer innanför skolans murar än vad man kan ana utifrån ett par bilder.

Här är en av gångarna som tar en från muren in på skolområdet. Jag hoppas att vi kommer att ha några lektioner där vid sittgruppen (i brist på bättre ord kallar jag den för det). Sådana sittgrupper finns placerade lite överallt på skolan.

En bild på matsalen utifrån. Det finns olika ställen man kan välja att äta på, till exempel kan man slå sig ner vid några bord nära poolerna. Jag har faktiskt aldrig valt att sätta mig där, men det är säkert trevligt. För övrigt är mattanterna helt underbara! De tycker att vi ska känna oss som hemma, så om vi någonsin blir hungriga ska vi bara säga till.

Det här är poolen. Den är 15 meter lång, så om man ska simma 100 meter eller mer blir det rätt mycket plaskande fram och tillbaka. Det var en kille som sa att han nästan kunde ta sig till andra sidan bara genom att skjuta ifrån kanten med benen. I bakgrunden syns förresten tennisbanorna. Bakom dem finns det både basketplan och badmintonplan.

Jag får ta och visa er lite fler bilder någon annan dag! Nu ska jag och Karin gå och spela tennis innan lunch!

Mitt rum

Som jag skrev tidigare anlände vi till Nairobi runt 4 på natten och själva skolan kom vi inte till förrän ännu senare. Förståeligt nog var ingen vaken vid den tiden förutom de som hade hämtat oss på flygplatsen, så skolområdet var nedsläckt och det gick inte att se särskilt mycket. Trots det fick vi ändå en liten rundtur i och med att vi behövde bli visade till våra respektive rum.

Det här är mitt rum. Garderoben och spegeln syns tyvärr inte på bilden.

Vi är alla tre nöjda med de rum vi har tilldelats. Inte gör det saken värre heller att vi bor nära varandra. Karin och jag bor till och med i samma korridor! Men självklart finns det alltid saker att klaga på. Det jag tycker är jobbigast just nu är att alla ska hålla på och röka utanför mina fönster. Jag som inte tål cigarettrök får in en hel del varje dag. Hursomhelst har jag tagit upp problemet med en av internatvärdarna nu, så förhoppningsvis åtgärdas det.

Bilder på själva skolområdet får jag försöka hinna med att lägga upp imorgon. Vi har ett ganska fullpackat schema och de få timmar man bestämmer över själv vill man såklart umgås med alla andra här. Jag har faktiskt lärt känna vissa riktigt bra! Men samtidigt finns det de jag inte ens kan namnet på. Nåja, det ordnar sig med tiden!

Om bloggen

Jag tänkte bara klargöra ett och annat, inlägget om hur det är här på internatet får jag skriva någon annan dag då jag har mer tid.

Siri frågade häromdagen vilka det är som kommer att blogga här. Från början var det tänkt att jag och Christoffer skulle det (Karin ville inte), men nu när bloggen har färdigställts har jag och Christoffer kommit överens om att det kanske skulle vara bättre om vi bloggar var för sig. Det blir personligare på det sättet. Jag kommer att länka till hans blogg så fort den är klar så att ni kan läsa den också! 

Sedan har jag en sak att säga om kommentarer också. Jag har ändrat på lite inställningar gällande detta, så nu är det fritt för alla att kommentera. Jag tror att det var lite krångligt förut att göra det.

Jag hoppas allt är bra i Sverige och att ni får njuta av några riktigt soliga dagar såhär innan hösten drar igång!

Resan till Nairobi

För knappt ett dygn sedan anlände jag, Karin och Christoffer här i Nairobi efter att ha rest i ungefär 15 timmar. Själva flygturerna var inte särskilt långa, men vi fick vänta flera timmar vid varje flygplats och det var det som gjorde att resan tog sådan tid. Allt som allt har vi stannat till vid fyra flygplatser, om man räknar med Arlanda. Personligen tycker jag att flygplatsen i Kairo var mest intressant, för på många sätt liknade den inte någon flygplats jag har besökt förut. Till exempel var personalen slappare (de kroppsvisiterade inte ens personer som det pep om i säkerhetskontrollen!), vilket kanske inte var så jättebra ur säkerhetsperspektiv men som garanterat gjorde att vi kom igenom kontrollerna snabbare. Det var också kul att se vilken annorlunda kultur de har där, eftersom islam har haft en stor påverkan på landet. På flygplatsen fanns därför bland annat bönerum och många personer var klädda i speciella kläder.

Christoffer och Karin bjuder på leenden i flygplatsen i Kairo. Lägg märke till de vitklädda männen i bakgrunden! Det var hyfsat vanligt att se män klädda i sådana fotsida klänningar där. Kvinnorna var för övrigt också klädda i liknande vita plagg, men vissa hade niqabs och hijabs.

Men nog om Kairos flygplats. Vi kom fram till flygplatsen i Nairobi runt 4 på natten lokal tid, och där fick vi fylla i blanketter och betala 25 dollar för att få visum. Vi fick också lämna fingeravtryck från alla våra fingrar och så blev vi fotograferade. Har aldrig lämnat fingeravtryck hos någon myndighet förut vad jag minns, så det var en ny upplevelse. Efter det blev vi hämtade av några från skolan och körda på en gropig väg till Svenska skolan i Nairobi. Det var becksvart när vi kom fram, så vi såg i princip ingenting av skolan, men vi fick en liten guidad tur ändå. Jag tänker dock berätta senare om hur det är här på skolan, samt visa bilder härifrån. Ni får tygla er nyfikenhet tills nästa inlägg!

Goodbye Sweden

Jag har insett att det inte går att lita på tiden. Ibland rusar dagarna iväg från en, ibland känns en minut som en evighet. Den här gången har hela sommaren försvunnit förbi i rekordfart - eller så känns det åtminstone nu när jag ser tillbaka på allting. Fick jag önska mig något så skulle jag önska mig mer tid. Tid att umgås lite till med vänner och familj, tid att ta en promenad i hemtrakterna och tid att sova några nätter till i sängen där hemma. Det är sådant jag kommer att sakna mest, för det är de små detaljerna som skapar min vardag. Nu kommer jag snart att åka till en miljö som är mig helt främmande. Jag ska bo i ett främmande land, umgås med mestadels främmande människor och sova i ett främmande rum. Och hur många saker jag än skulle trycka ner i min resväska så skulle det inte ändra på ett dugg.

Samtidigt är jag glad för väldigt mycket. Tänk vilken möjlighet det här är, på så många sätt och vis! Framför allt är det en möjlighet att utvecklas. Vad vet jag, den här resan kanske kommer att forma resten av mitt liv. Dessutom är jag övertygad om att jag kommer att ha kul mest hela tiden, särskilt eftersom att det finns både pool och tennisbana på skolområdet. Med lite tur och talang kommer jag hem till Sverige och är en fena på att simma samt vinner över min pappa i tennis. Man kan ju alltid drömma. 

På tal om drömma, jag ska gå till sängs nu. I morgon måste jag tvinga mig upp omänskligt tidigt och packa det sista innan jag ger mig av till Arlanda. Vi hörs i bloggen!