lördag 23 oktober 2010

Mombasa

Färden till Mombasa påbörjades redan sju på lördagsmorgonen förra veckan. Vi var fjorton elever som trängdes tillsammans med många resväskor i en liten buss utan airconditioning - det tog med andra ord inte lång tid för mig att upptäcka hur överflödig min medtagna långärmade tröja var. Men förutom att bussresan var ovanligt svettig förflöt allt som det skulle och efter elva timmar anlände vi till vårt hotell vid kusten.

Hotellrum på rad. Karin, jag och Jennifer bodde tillsammans i ett av dessa. Det var inte ett problemfritt rum vi tilldelades: kroken mitt myggnät satt i ramlade ner två gånger och endast varmvattenkranen i duschen fungerade (därför duschade ingen av oss där - man ville ju inte bli kokt levande).
Stranden vid hotellet. Jag badade aldrig där, eftersom det fanns pool, men jag försökte mitt bästa! Gyttjan (för det fanns knappt någon sand) gjorde att det i princip inte gick att komma ut till vattnet när det var ebb, och jag hade aldrig tid att bada de gånger det var flod. Dessutom fanns det sjögräs på bottnen, vilket inte är mitt favoritunderlag.
Vi hade tyvärr inte speciellt mycket tid över som vi kunde spendera på hotellet, eftersom boardingföräldrarna (de som har hand om oss elever utanför skoltid) anordnade aktiviteter för jämnan. Visserligen var det roligt att få komma ut och se lite mer av Mombasa, men samtidigt var det så outhärdligt hett att man inte ville annat än att ligga och lata sig vid poolen. Nåja, det var nog väldigt bra att jag inte fick alltför många chanser att vara inaktiv. Man ska ju uppleva en stad när man har chansen, inte sant?

Den gamla hamnen. Förut brukade det vimla av dhow-båtar här, men i och med att det nuförtiden tillverkas allt fler båtar av modernare slag syns inte de fina dhow-båtarna så ofta längre.
Vi tog en promenad i den äldre delen av Mombasa. På många ställen låg det skräp vid gatkanterna, men oavsett det var stadsdelen ganska charmig.
Tyggatan, som vi kallade den. Där kunde man köpa kangas och kikoyer, båda två fungerar ungefär som saronger. Man kan vika dem på olika sätt och därigenom skapa klänningar, kjolar, sjalar och väskor på nolltid!
Fort Jesus. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om stället förutom att jag blev helt överväldigad. Det finns en otrolig historia bakom fortet! Och guiden var förresten jättetrevlig.
Jag kan inte påstå att jag är hundraprocentigt säker, men jag kan tänka mig att det här är färjan (eller en av färjorna?) som går från fastlandet till Mombasa. Det verkar i alla fall ha varit väldigt många människor och bilar på färjan!
En dag fick vi chansen att åka och se på ruiner. Jag kände hellre för att stanna på hotellet, men jag ville inte riskera att missa någon intressant upplevelse och åkte därför med ändå. Skamligt nog för mig som kulturmänniska tyckte jag dock inte att ruinerna var särskilt fascinerande, utan lockades istället iväg till stranden nedanför ruinerna. Ja, som ni märker var det enda jag tänkte på i Mombasa hur man undviker hetta.

Kasper och hans hus. Bilden är tagen av Christoffer, fast med min kamera.
Ibland fick vi vara med om saker på hotellet också, som den gången då boardingföräldrarna bokade en kokosnötsplockare. Vi fick också smaka på baobabfrukt.

Kokosnötsplockaren använder sig av reptekniken, det vill säga han binder ett rep mellan sina fötter för att lättare kunna klättra. Den tekniken kan jag stoltsera med att jag redan känner till. Jag lärde mig den när jag var liten genom att kolla på Disneyfilmen Mulan. Vem sa att man inte kan lära sig saker genom att kolla på barnfilm?
Christoffer äter kokosnöt vid poolen.
Christoffer äter baobabfrukt. Den hade samma konsistens som skumgummi och smakade beskt, men den är rik på c-vitamin!
Jag har såklart inte hunnit ta med allt vi var med om nu, men jag tror faktiskt att det får räcka med ett inlägg om Mombasa. 

För övrigt tycker jag att folk kan ta sig tid att skriva lite kommentarer då och då. Jag vill inte låta ohövlig, men med det långsamma internet som finns här och all den tid jag måste lägga ner på att redigera bilder tar det mig åtminstone två timmar att lägga upp ett inlägg som detta. Det är rätt trevligt då att få lite uppmuntran, så att man känner sig sporrad att skriva fler inlägg. 

Nu ska jag gå och äta. Ha det bra så hörs vi snart igen!

3 kommentarer:

  1. Jag tycker som alltid mycket om att läsa vad du skriver. Du skriver så levande att man nästan känner sig vara med.
    Är just nu i Berlin tillsammans med min syster Eva så vi läste och tittade på dina bilder tillsammans här på hotellrummet.
    Kram från Karina

    SvaraRadera
  2. Tack Karina! Jo, jag hörde från Karin att du är i Berlin med din syster. Ni får ha det så trevligt där, Berlin verkar vara en spännande stad!

    Glada hälsningar,
    Anna

    SvaraRadera
  3. Ulf Thorbjörnsson24 oktober 2010 kl. 08:13

    Hej Anna. Det här är Kaspers pappa. Vi läser flera bloggar från Kenya för att följa era liv och upplevelser. Många skriver flitigt (främst tjejerna) och är duktiga på att beskriva vad ni får vara med om, inte minst du. Hoppas verkligen du orkar fortsätta trots er dåliga uppkoppling. Hälsningar från ett regnigt Göteborg. Ulf

    SvaraRadera